Helt otroligt!

Nu kommer den märkligaste historian som jag har varit med om!

I förrgår när jag satt hemma på rummet och skrev lite så dök det helt plötsligt upp ett namn på min datorskräm under "delade datorer" på vårt nätverk. Gissa vem det var? Inte så lätt kanske... Det stod "Roger Tallroths Mac Book Pro".(Det är Sveriges mest eftertraktade folkmusikgitarrist och spelar bla. med bandet Väsen som är Elitgruppen inom samma område och är en utav mina stora gitarrist-förebilder) Vad i h**, tänkte jag. Är det någon som skämtar med mig? Jag springer ut till personalköket och frågar om det är någon som har någon anhörig på besök. Nopp! Ingen. Ok... Sitter karln ute på parkeringen och har kopplat upp sig på vårat nätverk från bilen, här i Haukeliseter som ligger mitt ute i ingenstans uppe på fjället. Jag måste springa ut och kolla. Ska precis till och springa en runda ut på fjället och tar på mig springkläderna och grabbar tag i skorna och ska öppna dörren när jag ser en bil fara iväg och vem sitter där? En man på drygt 1.90, framåtlutande i en liten bil med någon. Kortklippt hår och samma form i ansiktet.

Var det han? Han och någon till? Jag missade att stanna bilen med 5 sekunder. Skit åt skogen tänkte jag och sprang bort till Simon i receptionen, som också lirar folkmusik och känner mycket väl till han. Jag berättar samma historia och frågar om han ska bo här. Nopp.. Vi kollar på hans myspace om han ska ha någon spelning här. Icke. Facebook berättar inte heller något. Jaja... Det får bli en bra historia tänker jag och springer iväg och har f.ö. iPoden redan laddat med musik av han, vilket jag oftast brukar ha.

Slutar historien här?

Jag springer och tänker lite på det där men kommer inte fram till något vettigt och är glad för att jag har en rolig historia jag kan berätta om han någon gång.

På kvällen jobbar jag med 3-rätters och rätt vad det är så kommer min kompis Stina in och frågar mig om jag vet vem som står utanför och röker? Nej, svarar jag! Roger Tallroth, säger hon! Jag springer ut och kollar och vem står där om inte han! Han och en fiolkompis från Norge till han. Jag utbrister hans namn och presenterar mig för dem och säger att vi har mailat en gång ang. gitarrprylar. Det är nämligen så att min förra lärare på folkan i Hemse har spelat mycket med han och känner han sen länge men jag har aldrig träffat han. Vi pratar nån minut om ditt å datt och jag frågar dem om de är ute och åker eller om de ska äta eller vad de gör här. De ska tydligen äta 3-rätters.

- Är du vår servitör, frågar han mig?

- Japp, svarar jag snabbt så klart! (Den chansen får man inte missa. Det är jag och en till som jobbar och jag tänkte att jag kan väl få ta mig friheten :) )

Det är supertrevligt under och de är pratglada och snackar om låtspel och musik och ett som anne. De sitter kvar rätt länge och när de går så tackar de så mycket och jag får till och med 50:- i drikks. Det var väl inte så tokigt!

Detta var det märkligaste jag varit med om här hittills. Att han kommer hit och hela den här historien. För er som tänker att jag är en jäkel och ljuger, bedrar er, gör er till åtlöje genom att hitta på det här kan vara lugn, I can prove it!

Yes, it is his sign!

Så slutar den här historien. Ett gott slut med ett möte med en utav min absoluta favoritgitarrister som helt plötsligt dök upp här en dag på Haukeliseter fjellstue - mitt ute på fjället!